vi säger ifrån, tillsammans

Sitter i soffan, rör mig inte ur fläcken. Orkar inte.
Borde sova, ta igen all sömn jag missat under helgen, men min kropp säger nej. Både kroppen och min hjärna är helt jävla slut. Kan inte tänka. Orkar inte tänka.

Har jobbat idag dessutom. Trodde jag skulle dö, bokstavligt talat. Kroppen sa verkligen ifrån. Med nästan ingen mat, och knappt något drickbart kämpade jag röven av mig. Och solen som låg på, i flera timmar. Gråtande barn, glada barn, klängande härliga ungar. Det var nog nästan min värsta dag någonsin, vet inte varför.
Vet inte varför kroppen sätter stopp, och varför jag inte skärper mig. Inte fan vet jag varför.



Känner mig så jävla stressad.. Har bara jobb, jobb & åter jobb i skallen. Det snurrar, kan ju inte tänka.
Imorgon är det balen också, ska bli så himla kul att titta på! På issa :)
Varför gick inte jag balen? Värdelöst.
Och studenten, har panik. Måste handla, måste jobba, måste sköta mig, måste vara fin på issas student. Och måste vara skärpt.

Och du. Du kommer in och förstör mitt i allt, förstör mina tankar. Som om jag inte har tillräckligt att tänka på.
Hela mitt huvud är fullt, av tankar. Tankar om allt, och om dig. Vet inte ens vad jag tänker, jag bara gör det. Utan att riktigt vara medveten.

Jag behöver nog bara sömn, det intalar jag mig. Godnatt.

Kommentarer
Postat av: Anonym

you can do it, youre not alone <3

2010-06-03 @ 07:55:44
URL: http://parboiled.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0